torsdag 30 september 2010

storstad vs skogen




Jag älskar Stockholm.
Jag älskar storstaden. Älskar anonymiteten. Älskar liv & rörelse. Jag älskar att allting finns i Stockhom. & jag tycker verkligen om kroglivet &trivs på barer , restauranger & nattklubbar.

Men ibland blir det också ganska ensamt.
Familj & vänner bor ju 1000 kr & 5 timmar härifrån & ibland vill jag bara bo i skogen eller på landet eller någonstans i Karlskronas skärgård & bara.. vara.






tisdag 28 september 2010

Vuxen.

Nu börjar mitt nya liv.
Idag har jag varit ute & joggat. Skittråkigt & skitjobbigt. Men jävligt skönt efteråt.
Funderar även på att ta ett sabbatsår från baren. Börjar bli less på människor, deras dumma frågor & att det inte verkar existera något annat i deras huvuden än mojitos.
Men frågan är, vad ska jag göra istället? Ska jag bara kasta bort allt jag kan om sprit & drinkar & fulla människor? Suck.
Nu ska jag iallafall laga mat. Japp, det är sant. Ingen hämtmat här inte. Har lagat mat 4 dagar i rad. Helt sinnessjukt.

svälj

Hur besviken & arg jag än är på er så hoppas jag innerligt att någon tar sitt förnuft till fånga & sväljer sin stolthet & tar tag i det här. Så småningom.
Jag vet att ni innerst inne älskar varandra.

söndag 26 september 2010

Familjelycka?

(Girighet.)
Jag kan inte förstå att man kan bete sej så illa mot sin egen familj. Jag kan inte fatta hur man med gott samvete bara kan köra över någon så. Sedan kan jag heller inte förstå hur man bara kan stänga sina giriga små ögon & bara blunda för det heller.
Jag fårstår heller inte hur man kan utnytja svaga människor i sin omgivning till sin fördel.
Jag förstår inte hur man kan vara så förbannat hjärtlös. Girig, trångsynt. Vidrig. För nåt så barnsligt som lite extra klirr i kassan. Pengar som inom kort kommer att vara slut. Det mest tragiska i det här, är att från den ena sidan - den sårade sidan, så handlar det inte ett dugg om pengar. Inte ens lite. Så när era pengar är slut.. Vad har ni kvar då? Lite fotografier från en strand, en ny soffa, en ny kudde till båten. Fint. Grattis. Vänd er då till dessa, för er, livsviktiga saker i framtiden när ni behöver en familjemedlems tröst. Eller vänd er till varandra. & skäms ihop. För det är det ni borde göra. Skämmas ögonen ur er.
Jag har alltis tyckt om & älskat er. Men för mej finns ingenting kvar. & jag tänker definitivt inte hålla det inom mej. Ni har gjort flera viktiga (eller?) personer i era liv så illa att det inte finns nånting kvar att göra. Vad trodde ni? Leva livet & bete sej som små fjortonåriga tjejer med mindervärdeskomplex & brutalt knuffa ner alla runtomkring er & sen när pengarna är slut, hade ni tänkt be om ursäkt då? Eller vad tror ni ska hända? Tror ni att min mamma ska komma krypande & be snällt att ni ska umgås med henne igen? På riktigt, vad tror ni? Vad hade ni tänkt er?
Vem kom egentligen hem till er & slet ut era hjärtan & hjärnor ur era korppar & slängde iväg dom på soptippen?
Nä, jag är ledsen. Men jag har ingen som helst respekt för er över huvud taget.
Ni anar inte vad ni har gjort. Ni anar inte hur mycket skada ni har ställt till med.
Ni anar inte att ni har skadat minst två av era närmaste familjemedlemar på djupet.
& det komiska i det här är att ni är så trångsynta & helt enkelt dumma & fördomsfulla att ni tror att man tar avstånd från er pga pengar.
Jag hoppas att ni är nöjda. Eller?

torsdag 23 september 2010

wäx upp.

Ibland känner man sej som världens mest förvirrade människa genom tiderna. Var det så här det skulle bli?
När jag var 10 år gammal så hade jag en himla massa planer & drömmar om hur jag skulle leva mitt liv.. Men det känns som att tiden bara går & hur man än gör så hinner man inte med allting man vill.
& hur man än gör eller vad man än väljer så är det tryck från olika håll & andra kommer med åsikter om hur man borde göra & vad som är dax att tas tag i.
Ja, jag vill studera, jag vill inte vara bartender i hela mitt liv & leva på dricksen. Ja, jag vill skaffa mitt körkortså snart som möjligt. Ja, jag vill skaffa barn & bil & hund & hus.. nån dag. Jag vill "växa upp" & leva med stabil ekonomi & inte kröka bort allting på krogen.. Men det känns lite som att jag kommer att hinna med allt det där..
Jag funderar faktiskt seriöst på om jag ska ta ett sista ryck & se vad jag vill göra i framtiden.. Jag kan ju lixom inte börja plugga bara för att jag ska plugga.. Jag måste ju veta vad jag vill göra.. & uppenbarligen har jag ingen aning än..
Jag kanske skulle testa att åka till Thailand en månad eller två & jobba lite & bara ta det lugnt. Man tjänar knappt nånting men man bor gratis.. & så kanske jag vill åka ner till Schweiz igen. Jag älskar ju faktiskt det landet & har velat åka tillbaka sedan jag åkte därifrån. & jag kan faktiskt tänka mej att studera där i framtiden. Så man kanske skulle testa att vara med & utveckla en ny bar där? Det kan väl ändå inte vara helt fel?
Jag är så trött på att känna att nåt håller mej tillbaka.. i över 2 år har jag kännt att jag är rastlös & vill åka.. i över två år har jag haft den här jobbiga känslan i magen. Det är kanske lika bra att bara ta tag i det & göra ett sista ryck.. Se vart det leder & inte ångra att jag aldrig gjorde det.

& hur sura blir människor runt mej då?
Jag kanske behöver göra det för att kunna gå vidare & "växa upp".

demokratur.

Demokratur är ett missnöjesbegrepp där de moderna västerländska demokratierna kritiseras för bristande maktfördelning där det efterfrågas lagar och mer skydd mot majoritetens förtryck. Uttrycket har också på senare tid använts alltmer i sammanhang där minoritetens tyranni härskar.




Begreppet är skapat av den franske sociologen Gerard Mermet, och betecknar ett samhälle som till ytan är, dvs nominellt, en demokrati, men som i praktiken saknar en reell och vidare omfattande yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för dissiderande politiska grupper att föra sin talan på lika villkor, som saknar ett fullt ut rättssäkert rättsväsende (där lagar och regler tillämpas och appliceras olika beroende på vilket politiskt läger man tillhör), där man riskerar att bli av med sitt jobb för sina åsikters skull, där man som dissident / dissiderande grupp riskerar att bli utsatt för politiskt våld av politiska motståndare (och där staten ser mellan fingrarna med detta). Ytterligare ett kännetecken för en demokratur är när lagarna som finns inte efterlevs (av staten själv).



Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd, själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.



"I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps."

-Källa; Wikipedia.

söndag 12 september 2010

blått såklart!

Vem vill ha en regering me Ohly & Sahlin egentligen?