Could need a bottle of wine.

Jag är nog ganska less. Idag är jag dock extra less, kanske för att jag är sjuk igen. Fick världens feber i lördags på jobbet & Har mått riktigt risigt sedan dess.
Jag är trött på vädret, trött på att det alltid är stökigt i min lilla, lilla lägenhet, trött på att jag inte känner för att göra nånting eller ta tag i nånting. Jag är trött på mej själv.
Jag går bara & våntar på att nåt ska hända. Vad vet jag inte. En drastisk förändring. En lottovinst (fast jag spelar ju inte ens..), en lång resa, ett nytt äventyr, en ny eller bättre karriär... Vad som helst. Men jag tar inte tag i nånting. Jag vet att jag måste börja träna & äta ordentligt, jag vet att jag inte kan gå & vänta utan att jag måste ta tag i saker, att lägenheten inte städar sej själv.. Men det är så förbannat svårt. Jag har lixom inget mål. Jag känner inte för nånting. Jag går bra & väntar & väntar.. & jag vet inte ens vad jag väntar på. Jag vet inte ens om jag väntar på nåt kul. Jag vet inte ens om jag väntar. Jag bara är. Energin är slut & jag är trött.
Jag är trött på mina låtsaskompisar (människor som jag trodde stod mej väldigt nära.), jag är trött på äcklig personalmat som knappt går att äta, jag är trött på människor - särskillt alla idioter som jag serverar alkohol till. Jag är trött på allt.
Jag är trött på att tiden bara går & går.. Jag måste göra nånting annat. Jag begraver mej själv i en massa negativa tankar. Jag förgör mej själv genom att hata allt jag gör. Genom att önska att jag ibland var någon annanstans. Hur länge ska jag tänka såhär? Tills jag är 35 år gammal & allt är försent? Ska jag leva i nån slags mellanting i tio år till för att sedan vakna upp & ångra att jag aldrig tog mej för något?
& om jag skulle göra nånting som jag verkligen känner för att göra just nu. Hur många skulle gnälla, snacka skit & tala om för mej att det är dax att växa upp? Att det handlar om att sätta upp mål. Visst, man måste ha mål. & jag ska skaffa mitt förbannade körkort. Jag ska börja plugga eller ta tag i mitt arbetsliv på ett eller annat sätt.. Men det finns även andra saker som jag kanske måste göra.. Som just nu kanske är viktigare än att skaffa körkort.
Ibland gillar jag mittl iv. Gillar att sitta på en uteservering & höstmysa med lite vin & lite vänner för att sedan inta nattklubbarna runt Stureplan & festa hela natten. Men inte jämt. Det är lixom inte det livet jag vill leva. Det känns ganska.. onödigt. Vissa dagar & nätter har vi givetvis askul. Riktigt bra kvällar. Men många är bara samma sak varje natt & dessa nätter flyter lixom ihop till en enda lång, suddig natt & man minns inte om det var i onsdags, torsdags, fredags, söndags eller måndags vi hade sådär kul.. eller om det var alla dom dagarna.. eller om det ens var någon.
Jag kan hursomhelst inte gå såhär & bara vänta på att nån annan ska ta tag i mitt liv. Jag kan inte vänta på att nån annan ska komma på vad jag ska göra eller tills rätt erbjudande kommer upp. På något sätt måste jag ta tag i det här..

& när jag läser igenom det här luddiga inlägget & låtsas att det är någon annans blogg så tänker jag: Shit, den här stackars människan håller på att gå in i en djup depression.