dubbelmoral.

Dubbelmoral är fantastiskt. Eller?
Jag är så jävla trött & less på hur saker & ting hanteras. Smutskastning, skitsnack, att folk som inte har den blekaste jävla aning om vad som skett & hänt ska lägga sina näsor i blöt & komma med en åsikt.
Håll tyst & håll dej till sånt du kan & vet nånting om istället. Fast det kanske inte är ditt/erat fel att ni tycker som ni gör, ni blir ju förda bakom ljuset & helt enkelt manipulerade. Ni får lixom era åsikter inpräntade i skallen av nån annan. Fint. Ni har inte en endaste liten aning om vad som hänt & vad som ligger bakom. & ingen av er har ens brytt sej om att ta reda på det heller.
Så lyft telefonen själv för fan & ta reda på fakta.
Jag står för vad jag tycker. Till 110%. Alltid. & varsågod, ge mej skit för det & smutskasta mej hur mycket ni vill, det skiter jag i. Fullständigt. Men när man utnyttjar människor i min närhet som jag bryr mej om, när man beter sej som ärkeidioter mot min familj, då blir jag vansinnig. Sprider osanning & beter sej som barnungar. Fy!!

This is it.

Milstolpe nummer 105? Vet inte hur många milstålpar det finns i mitt liv men nu har jag iallafall kommit fram till ytterligare en. I Oktober 2007 blev jag tillsammans med en av världens mest underbara människor efter att ha känns honom i ca ett år. Nu, lite drygt tre år senare så har vi valt att gå åt olika håll.
Det är ett gemensamt beslut & vi såg ingen annan utväg.
Vi är inte osams utan försöker komma överrens så gott vi kan. Vi känner ju varandra ganska väl, trots allt.

Nu ska jag blicka frammåt. Fokusera på mej själv & mitt liv. Nu jävlar.
Det här är såklart tråkigt & det känns väääldigt konstigt. Men jag tror faktiskt att både han & jag kommer att må mycket bättre i längden. Det är jag nästan helt övertygad om.
Så nu är det alltså bara jag. Nu kör vi.

Tack för 3 underbara år Andreas.

Ute på barriärrevet. 2008

i Cypern. 2009

Mood i Puerto Portals. 2007

Lidingö. 2009

Son Matias. Magaluf 2007

Blue Mountains. 2007

Glade Viking. Magaluf. 2008

Trummenäs. 2008

Helsingborg. 2008

Sjuk.

Jag är sjuk igen. Riktigt risig. Vaknade med feber i torsdags, närmare bestämt 38 grader. Tog några alvedon & lite nässpray & begav mej till jobbet. Vi hade ett trött event så var klara ganska tidigt - redan klockan 22. Så jag åkte hem & på natten steg min feber till 39,4. Stackars, stackars mej.. Inte kul alls att ha så hög feber.. Nu är jag fortfarande lika dålig.. Hög feber, hosta, ont i kroppen.. Det värsta av allt är att det bara är 2 veckor sedan jag var sjuk sist. Ge mej vitaminer eller ett helt nytt immunförsvar. Snälla.

Vemdalen.

Såhär såg vi ut när vi jobbade på höstforum i Vemdalen.

& såhär såg kvällens nyktraste, snyggaste & charmigaste gäst ut. & nej, det är faktiskt ingen ironi i föregående mening. Det är faktiskt sant.

Vemdalen får Värnamo att framstå som en stad med enbart hippa & coola människor.

Storstäd

Jag vet att det är ganska löjligt att driva en blogg.. Men det här är ju bara en hobbyblogg. En hobbyblogg som jag skrev i bara för att jag & mina vänner skulle kunna gå in & läsa om allt kul & dumt vi gjort vid ett senare tillfälle.. Det är många detaljer som lätt försvinner annars. Kul att gå tillbaka & läsa lite då & då.
Nu är det dock mest trams, jag vet. Har egentligen ingenting att komma med & inte alls lika många läsare som jag hade innan, men det är inte riktigt det jag är ute efter.. Ibland vill jag såklart dela med mej av roliga saker som händer & skriva ner lite minnen.. & ibland vill jag såklart skriva av mej lite skit. Jag vet ju ungefär vilka som brukar läsa.
Eftersom att så många enbart komunicerar via facebook & mail nuförtiden så gör väl jag det med..
Jag menar bara att allt det som skrivs i den här amatörmässiga bloggen står jag ju såklart för.
Till skillnad från flera andra i min närhet (?) som inte riktigt våga uttrycka sej på något annat sätt än genom skitsnack & dumheter. Ingen nämnd, ingen glömd.

Upptäckte för ett tag sedan att jag hade över 1000 vänner på facebook.. Städade bort de jag absolut inte kände så då hamnade jag på exakt 1000. Sedan tog jag bort 2 personer som jag absolut inte vill ha nånting att göra med överhuvudtaget.. Nere på 998. Tvivlar på att alla dessa behöver vara vän med mej & tvärtom så ikväll blir det kanske en storstädning. Suck. Asjobbigt. Tar ju lång tid.. Dagens i-landsproblem skulle man kunna säga.
Jahopp. Jag ville väl inte ha sagt nåt speciellt med där här..
Jag hoppas att alla ni som läser mår riktigt, riktigt bra. Eller?

Lite piggare nu efter att ha käkat alvedon hela dagen.. Tänkte att det kanske vore skönt att gå ut & gå en liten runda.. Bara en kortis.. För att rensa skallen lite & få lite frisk luft. Nä, då måste man tydligen ha med sej nån eftersom det finns en massa skumma typer i stora städer. Blä. Jag stannar inne istället.

Could need a bottle of wine.

Jag är nog ganska less. Idag är jag dock extra less, kanske för att jag är sjuk igen. Fick världens feber i lördags på jobbet & Har mått riktigt risigt sedan dess.
Jag är trött på vädret, trött på att det alltid är stökigt i min lilla, lilla lägenhet, trött på att jag inte känner för att göra nånting eller ta tag i nånting. Jag är trött på mej själv.
Jag går bara & våntar på att nåt ska hända. Vad vet jag inte. En drastisk förändring. En lottovinst (fast jag spelar ju inte ens..), en lång resa, ett nytt äventyr, en ny eller bättre karriär... Vad som helst. Men jag tar inte tag i nånting. Jag vet att jag måste börja träna & äta ordentligt, jag vet att jag inte kan gå & vänta utan att jag måste ta tag i saker, att lägenheten inte städar sej själv.. Men det är så förbannat svårt. Jag har lixom inget mål. Jag känner inte för nånting. Jag går bra & väntar & väntar.. & jag vet inte ens vad jag väntar på. Jag vet inte ens om jag väntar på nåt kul. Jag vet inte ens om jag väntar. Jag bara är. Energin är slut & jag är trött.
Jag är trött på mina låtsaskompisar (människor som jag trodde stod mej väldigt nära.), jag är trött på äcklig personalmat som knappt går att äta, jag är trött på människor - särskillt alla idioter som jag serverar alkohol till. Jag är trött på allt.
Jag är trött på att tiden bara går & går.. Jag måste göra nånting annat. Jag begraver mej själv i en massa negativa tankar. Jag förgör mej själv genom att hata allt jag gör. Genom att önska att jag ibland var någon annanstans. Hur länge ska jag tänka såhär? Tills jag är 35 år gammal & allt är försent? Ska jag leva i nån slags mellanting i tio år till för att sedan vakna upp & ångra att jag aldrig tog mej för något?
& om jag skulle göra nånting som jag verkligen känner för att göra just nu. Hur många skulle gnälla, snacka skit & tala om för mej att det är dax att växa upp? Att det handlar om att sätta upp mål. Visst, man måste ha mål. & jag ska skaffa mitt förbannade körkort. Jag ska börja plugga eller ta tag i mitt arbetsliv på ett eller annat sätt.. Men det finns även andra saker som jag kanske måste göra.. Som just nu kanske är viktigare än att skaffa körkort.
Ibland gillar jag mittl iv. Gillar att sitta på en uteservering & höstmysa med lite vin & lite vänner för att sedan inta nattklubbarna runt Stureplan & festa hela natten. Men inte jämt. Det är lixom inte det livet jag vill leva. Det känns ganska.. onödigt. Vissa dagar & nätter har vi givetvis askul. Riktigt bra kvällar. Men många är bara samma sak varje natt & dessa nätter flyter lixom ihop till en enda lång, suddig natt & man minns inte om det var i onsdags, torsdags, fredags, söndags eller måndags vi hade sådär kul.. eller om det var alla dom dagarna.. eller om det ens var någon.
Jag kan hursomhelst inte gå såhär & bara vänta på att nån annan ska ta tag i mitt liv. Jag kan inte vänta på att nån annan ska komma på vad jag ska göra eller tills rätt erbjudande kommer upp. På något sätt måste jag ta tag i det här..

& när jag läser igenom det här luddiga inlägget & låtsas att det är någon annans blogg så tänker jag: Shit, den här stackars människan håller på att gå in i en djup depression.